Börjar man skriva på ett dokument präglas fortsättningen av de ord man redan har fått ned. Hjärnan är som tetris.
Att använda sig av två separata dokument där det ena är den begynnande slutprodukten och det andra är oformulerade staplar är nog fördelaktigt. Just nu.

Alla sätt att kommunicera är olika. Att skriva hela brev på en dator är något jag skulle föredra att göra mer. Föredra framför att tala. Man tänker annorlunda med händerna och uttrycket kommer närmare ett komplett konstverk i sig, till skillnad från tal som ofta bara häves ur. Oordningen som är så naturlig är fin, men på ett helt annat sätt. Jag skulle inte vilja ersätta tangentbordet med ett röststyrt skrivprogram. Jag tycker om tangentbord.

Maskiner över huvud taget tycker jag om. Att fungera ihop med maskiner. De är vackra som alla andra ting och varelser som kan stötas på. Jag känner faktiskt ingen dragning till att skapa ett djur från en dator. En maskin behöver vara kvar i sitt element för att vara fin, precis som allt annat. Tror jag. ..Det går nog inte att komma utanför sitt element, men det går väl att ha strävan. Det är den som är ful. Patetisk på något vis.

Den boken som Max läste lite ur, den med bara så koncisa meningar. Jag fastnade för den.